Även om det känns rätt ok nu så tänker man ju på allt som varit, hur man kom hem till farmor och farfar när vi va små. Farfar satt alltid på sin stol och spelade ofta kort och farmor grejade ofta i köket och fixade säkert fika till oss. Kommer ihåg deras gröna pall de hade i hörnet som farmor hade sysaker i tror jag. Hur vi alltid tog farfar i hand och hur han skojade med oss. Inga speciella händelser men dessa vardags minnen är hur jag väljer att komma ihåg dem båda två. Farfar och hans kortlek och farmor och hennes symaskin.
Och så har de återigen fått det tror ja, farfar har äntligen fått komma till farmor :-)
Men till något bättre. Jag hade ju telefontid med en annan läkare igår och han verkar verkligen ta mig på allvar och förstår att jag har det väldigt jobbigt. Särskillt eftersom jag gått såhär så länge nu (närmare 4 månader) och inte fått nån diagnos och väldigt dåligt med information.
Han misstänkte nån tarmsjukdom sa han och som i såfall går bota.
Men han skulle kolla upp lite tills idag och så hör han av sig med besked idag.
Ikväll får vi besök av Kattis och hennes barn,ska bli mycket kul för hon har ju inte sett huset än heller.
3 kommentarer:
Det är alltid tråkigt när man får sådana besked. Är ändå roligt att du har så fina minnen av din farmor och farfar.
När det gäller dig själv är det jätteskönt att man går vidare och det verkar som om det är en bra läkare du har för tillfället.
Tack för igår :)
Hoppas din nuvarande läkare går till botten med dina problem för så där som du har mått i flera månaders tid ska man ju inte behöva må i dagens "det-finns-mediciner-mot-det-mesta"-samhälle.
Ha en fin fredag!
Skicka en kommentar